De tre
första meningarna ur boken fick mig att känna hur gripande den här boken kan
visa sig att vara.
”Pojken som kallades Dogboy satt på
slänten till stadens illaluktande flod. Ett svart, ostyrigt hår stack fram
under en röd basebollkeps, byxorna var smutsiga och tröjan för stor. Att han
var barfota berodde på att ett annat gatubarn hade stulit hans gympaskor under
natten.”
Boken handlar
om Alex som blir övergiven av sina egna föräldrar. Han är det enda barnet i
familjen som inte får följa med till USA. Istället för att bo hos sin moster
bestämmer han sig för att flytta ut på gatan. En pojke som kallar sig för
Råttan är det första gatubarnet Alex möter och av honom får han lära sig att
man är tvungen att tigga för att klara sig på gatan.
Längre in i
boken hittar Alex sina beskyddare, två hundar som gör allt för att skydda honom
från det onda. Man får följa hur Alex klarar sig bland gatorna med sina hundar,
alla människorna han möter och händelserna han blir utsatt för. Han svälter och
fryser, blir kidnappad av en utlänning och misshandlad och rånad.
Man känner
redan från första sidan att det är en bok man grips av. Man får känslan att man
vill läsa vidare och se hur boken slutar. Är man som mig att man har svårt att
fastna för böcker så är det här ett bra bokval för man tröttnar inte!
Författaren
Monica Zak var på en reportageresa i
Honduras, det var då hon fick syn på Alex. Att han var ett gatubarn såg hon men
ändå så var han ett väldigt rent gatubarn så hon var tvungen att fråga och då
fick hon veta att en kvinna tvättade hans kläder åt honom. Hon såg honom fler
gånger och tillslut bestämde hon att de skulle sätta sig ner och prata. Han
började berätta om sitt liv och hur han hamnade på gatan och det var så Zak fick intresset att skriva den här
boken.
Emelie L
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar