Abela av Berlie Doherty

Boken Abela är namngiven efter huvudpersonen i boken, Abela kommer från Tanzania och är 9 år gammal. Hennes liv är minst sagt dystert, hennes pappa har dött i aids och nu drabbas även hennes lillasyster och mamma. Abela och hennes familj tvingas flytta till sin mormor för att kunna försörja sig själva. En dag tvingas hon ta med sig sin sjuka mamma till sjukhuset där hon ska få medicin och bli frisk. Det är en lång väg till sjukhuset men Abela har fortfarande hopp om att hennes mamma kan bli frisk igen. Den långa vägen till sjukhuset hjälpte inte Abelas mamma, när de äntligen kom fram till sjukhuset fanns det ingen medicin eller mat och Abela tvingades själv att ta hand om sin mamma. Samtidigt som man får läsa om Abelas dystra liv får man även läsa om Rosa som bor i England. Rosa bor ensam med sin mamma och hon är väldigt bortskämd. Hon har inga problem i livet och allt är bra, tills den dagen allting vänder då hennes mamma kommer hem med nyheter och berättar att hon vill adoptera ett syskon till Rosa.

Boken är väldigt bra, det tar sin tid att komma in i den men om man fantiserar sig in i boken och dess karaktärer kan man verkligen känna dofterna och färgerna i både Afrika och England. Historien är realistisk, det som lockade mig var att det som händer i Abelas liv händer just nu i en annans liv någonstans i världen. Vi som har en familj, ett hem, en bra hälsa och mat för att kunna överleva har aldrig tänkt på att någon där ute just i den här minuten inte har något av det här. Jag ville se livet från olika vinklar och den här boken visar livet från två helt olika perspektiv. 

Saida K